Kangasalas lokalhistoria

Från stenåldersby till modern kommun

Sarsa, som ligger vid sjön Huutijärvi i Kangasala, är en av Finlands viktigaste förhistoriska bosättningsplatser. I trakterna kring de åsar som istiden gav upphov till uppstod snart en stenåldersbosättning efter att istiden var slut. I Sarsa har det funnits bosättning utan uppehåll från stenåldern till idag, dvs. i mer än 8 500 år. Med tiden utvecklades en mycket särpräglad kultur i Sarsa. Om denna berättar bl.a. textilkeramikfynden från stenåldern, s.k. sarsakeramik.

Sarsa var Satakuntas kvarncentrum

På 1500-talet hade Sarsankoski redan blivit ett stort kvarncentrum. I dess näromgivning fanns två herrgårdar som tillhörde kungen. Antalet kvarnar vid floden hade ökat till hela tolv stycken: fem små fotkvarnar och sju stora hjulkvarnar.

År 1604 torkade forsen ut. Kvarnarna tystnade och mjölnarna blev tvungna att skaffa sig en ny födkrok.

Bosättningen i Kangasala

I begynnelsen av vår tideräkning flyttades bosättningen så småningom till den trakt som kallas Kangasalas kärnområde och som ligger på ett näs mellan Längelmävesi, Roine och Vesijärvi.

I Kangasala uppstod naturligt en bosättning vid knutpunkten för trafiklederna, och trafiklederna har också påverkat Kangasalas senare tillväxt. Åsarna och vattendragen bildar inte bara ett landskap, utan de är också viktiga för att de delar upp landskapet i bosättning och odling och för att de skapar förbindelser mellan människor och områden.

Herrgårdar och kungligheter

Kangasala blev ett populärt sommarresmål på 1700-talet, bl.a. som en följd av de goda förbindelserna. Herrgårdarna och några andra större gårdar inkvarterade sommargästerna, och på så sätt blev Kangasala känt som semesterort också för flera berömdheter. Ett av herrgårdarnas mest synliga kännetecken var de ståtliga huvudbyggnaderna och de planterade parkerna som omgav dessa och som man gärna har förevigat på målningar och fotografier. Genom herrgårdsägarnas initiativ uppstod pensionatet Kangasalan Lepokoti, som framför allt lockade till sig konstnärer.

Karin Månsdotter (1580–1612), som var änka efter Gustav Vasas son Erik XIV, och Karin Hansdotter (1539–1596), som var frilla till Gustav Vasas son Johan III, skänker kunglig glans åt Kangasalas historia. Fram till sin död bodde Karin Månsdotter på Liuksiala gård och Karin Hansdotter på Vääksy herrgård.