En sommardag i Kangasala

En sommardag i Kangasala
Z. Topelius

1. Jag gungar i högsta grenen av Harjulas högsta ås; vitt skina de blåa vatten, så långt de av ögat nås. Av Längelmävesis fjärdar där skimrar ett silverband, och Roines älskliga vågor i fjärran kyssa dess strand.


3. Men runtkring de täcka stränder stå furor i dyster krans, allt som den vise betraktar de jollrande barnens dans. Och skördarnas tegar luta mot dem sin böljande kind, och ängarnas blommor andas sin doft i sommarens vind.


6. Du helige himlens Herre, hör lilla fågelns bön: ack, hur är din jord
så ljuvlig! Hur är din himmel så skön! O låt våra sjöar stråla klart uti vår kärleks brand! O herre, lär oss att älska, o lär oss att älska vårt land!